"DON´T TAKE MY BOOP-BOOP-A-DOOP AWAY"

Helen Kane kanske är originalet. En något fyllig sångerska med bimboimage som scendebuterade 1920 vid sjutton års ålder, och kom till filmen nio år senare. Redan 1928 hade hon gjort sensation på Broadway med sången "I wanna be loved by you", komplett med boop-boop-a-doop och allt (samma sång som Marilyn Monroe senare gjorde populär). Med sin särpräglade sångstil blev Kane ofta imiterad och parodierad; ett tecken så gott som något på hennes växande popularitet. Vid en tävling för Helen Kane-imitatörer ställde den unga lärarinnan Mae Questel upp och vann. Kane var själv närvarande vid prisutdelningen och skrev sin autograf åt Questel: "To another Helen Kane".

Mae Questel sa upp sig som lärare och slog sig på en karriär som imitatör; förutom Helen Kane gjorde hon också Ruth Etting och Maurice Chevalier. Det gjorde hon så bra att Fleischers tecknarstudio, alltid på jakt efter röster åt sina tecknade figurer, fick upp ögonen för henne. Hon fick ge röst till den av Helen Kane inspirerade figuren Betty Boop, sedermera också till många andra figurer, bl a Karl-Alfreds Olivia. (Mae Questel var dock inte den första rösten åt Betty. Flera andra hade varit före henne, mest känd av dessa är Annabel "Little Ann" Little).

Helen Kane var inte alltför glad över Bettys - och Maes - popularitet. Den stora stjärnan såg sig plötsligt bli förbigången av en simpel imitatör. För att få slut på det hela stämde hon Fleischers Studio på 250 000 dollar. Fleischer förnekade dock att han låtit sig inspireras av Kane, och påvisade dessutom att en tredje sångerska, Baby Esther, sjungit "boop-boop-a-doop" redan före Helen Kane. Fleischer menade att det snarast var Kane som imiterade Esther. Så vem är nu originalet? Esther, Kane, Little eller Questel? Helen Kane förlorade i varje fall rättegången och Mae Questel kunde fortsätta boop-boop-a-doopa så mycket hon ville.

Helen Kane anade knappast vad ödet hade i beredskap åt henne när hon skrev sin autograf åt den lyckliga vinnaren av denna dåtida "Sikta-mot-stjärnorna"-tävling. I sin sista film, Hollywood on Parade 8 (1933), spelade hon ironiskt nog Betty Boop, men vad hon gjorde fram till sin död 1966 har jag ingen aning om. Hon blev, som Hasse & Tage skulle ha sagt, "förfärligt jätteglömd".

Mae Questel fortsatte däremot sin karriär och 1988, när hon hunnit bli 80 år gammal, fick hon chansen att spela Betty Boop igen, i Vem satte dit Roger Rabbit? Sin sista roll hade hon i Woody Allens avsnitt i New York Stories (1989), där hon spelade Woodys olidliga mamma. Där medverkade f ö en annan skådespelerska vars röst blivit nästan lika känd: Julie Kavner, som lånat sin röst åt Marge Simpson. Man får hoppas att hon slipper uppleva några Julie Kavner-imitatörer.